Japp, då var det dags igår igen.
Hade tid hos min barnmorska kl 13.00. Började med att lämna urinprov. Både jag och barnmorskan blev lite paffa. Ju grönare det är på stickan man testar med, desto sämre är det. Det blev ganska grönt direkt. Hade +3 i urinet.
Blodtrycket var som innan, 140/95.
Så barnmorskan ringde in till sjukhuset och förberedde dem på att jag skulle komma. Så det var bara att åka in till stan och sjukhuset.
Fick lämna urinprov där med, då hade det sjunkit till +2 och blodtrycket var 140/70. Konstigt att det sjunker så fort på mindre en timme.
Ctg:t såg bra ut som vanligt och det är jag nöjd med i alla fall. Det visar ju att mitt lilla hjärta mår bra.
Fick prata med en läkare efter proverna. Jag frågade hur dem tänker när proverna går upp och ner hela tiden. Ska jag åka fram och tillbaka, har dem några tankar på att kanske lägga in mig och sätta igång osv. Jag sa att det rullar ju runt i huvudet och man undrar hur dem tänker.
Läkaren sa att helst vill dem inte sätta igång mig, det är alltid bättre när det startar av bebisen. Och det kan jag förstå. Men det kan ju inte vara bra för mig att proverna går upp och ner hela tiden.
Sätter man igång patienten så kan det vara så att värkarna inte blir så bra som när det startar naturligt. 75-80% klarar det bra men resten slutar med kejsarsnitt.
Han ville kolla om jag hade börjat bli mogen någonting alls ifall det kunde vara så att det kanske var lite på gång. Men det fanns det inte. Jag är fortfarande "omogen" så att säga.
Han ville prata med en annan läkare om mig så fick sitta ner i väntrummet igen.
När han kom tillbaka fick jag diagnosen lindrig havandeskapsförgiftning. Eftersom jag har äggvita i urinet varje gång jag lämnar prov och att blodtrycket är så pass högt som det ändå är och går upp och ner.
Fick ny tid imorgon igen.
Då går tankarna, hur ser proverna ut, är dem bättre eller sämre, blir jag inlagd denna gången eller får jag åka hem, är det så dåligt så dem behöver sätta igång osv osv...
Jag försöker att ta en dag i taget hemma och känner efter hur jag mår. Jag själv mår bra, känner inte av någon förgiftning eller någonting och så länge jag känner hjärtat i magen och inte mår konstigt på något vis så hoppas jag att det räcker med att kolla varannan dag tills det är dags.
Kommentera