Japp så var det. Var hos läkaren som vanligt i onsdags. Proverna såg ut som dem gjort nu dem senaste gångerna, men denna gången var läkaren lite inne på att faktiskt sätta igång mig eftersom att blodtrycket går upp och ner. Han pratade med en annan duktig läkare och dem kom överens om att jag skulle åka hem den dagen och komma tillbaka idag. Såg proverna ut som innan skulle jag bli inlagd och igångsatt med förutsättningarna att det fanns plats på förlossningen. Så jag var inställd på att bli inlagd och igångsatt idag.
Så igår kväll var sista kvällen hemma utan barn. Sambons barn skulle komma till oss idag, men vi fick fixa barnvakt, svärmor ställde upp. Dem är så pass stora att dem skulle klarat sig en dag själva, men vi vet ju inte hur lång tid det tar.
Så vi myste med tända ljus och god mat och lite godis. Och gick och la oss ganska tidigt. Eftersom vi inte visste exakt om jag skulle bli inlagd eller när dem skulle starta mig och så, så sa vi att sambon lika gärna kunde jobba tills vi visste något. Varför ska han sitta här och glo om han ändå kunde jobba hela dagen. Hans chef visste om att jag troligtvis skulle bli inskriven så han fick en kortare tur att köra.
Fick ta blodprover så dem ser att kroppen inte har blivit dålig på något sätt av havandeskapsförgiftningen. Sen tog vi blodtryck, 160/90. Opps sa jag. Sen tog vi ett Ctg, som såg bra ut.
Fick träffa en läkare, han som jag inte tycker om egentligen, men ville inte tjafsa och läkaren jag haft innan tyckte jag skulle ge honom en chans så det gjorde jag. Han skulle kolla om jag var mogen något för att bebis kanske var på G, men det var jag inte. Han var mycket mer hårdhänt än den andra läkaren jag haft. Så det var inte så behagligt, men det är väl aldrig en gynundersökning egentligen haha
Han ville skriva in mig eftersom att mitt blodtryck hade gått upp ännu mer. Det var tydligen fler som behöver bli igångsatta så han var tvungen att prata med förlossningen först innan han kunde säga något. Det fanns plats för mig i alla fall för jag ligger i min förlossningssäng just nu och skriver.
Har fått min första hormontablett. Ska ta en varannan timme, sammanlagt 8 gånger. Så hoppas jag på att det kanske kommer igång snart.
Var väldigt nervös först när jag kom hit. Nu kan jag liksom ta på det. Snart är min älskling här. Innan har jag ändå känt som jaja men det är ju inte förrän nästa vecka eller nått i alla fall.
Men jag har lugnat ner mig igen. Jag får ta det som det kommer. Kommer märka hur hög smärttröskel jag har. Och det finns ju smärtlindring att få om jag känner att jag måste. Har tänkt att jag ska klara mig med lustgas. Får vänta och se hur det går.
